I slutskedet

Nu börjar jag bli ganska så trött på det här. Har det inte gått 9 veckor snart? Jo, det tror jag nog. Matte har gjort iordning en ny sovplats åt mig. Får se om det är där som jag kommer föda mina ungar. Det är i alla fall ett bra alternativ. Jag hoppas matte kommer finnas vid min sida när det är dags. Jag har försökt berätta för henne hur viktig hon är för mig och hur trygg hon får mig att känna mig, genom att vara med henne så fort som jag är vaken. Jag sover ju väldigt gärna i mattes knä också, men hon verkar inte alltid ha tid för att sitta still i soffan. Lite dålig stil kan jag tycka. Jag menar, hur ofta händer det att jag har magen full med små krabater? Nej, precis. Inte så ofta. Är det då för mycket begärt att hon ska ägna all sin vakna tid till att göra precis allt som jag vill att hon ska göra? Borde inte jag ha fri tillgång till godis istället för någon konstig fet form av torrfoder? Jag har ju i och för sig fått mjukmat varje dag den sista veckan. Det är ju tacksamt. Valle får dock inte mjukmat samtidigt som mig, så han är lite sur och avudsjuk på mig. Jag brukar spara lite åt honom så han kan få något iallafall. Det är ju inte mitt fel att matte är snål menar jag.

Har lagt upp några bilder på mig och Valle. Några “före”-bilder helt enkelt. Sen får jag väl be matte ta kort på de små också sen när de kommer. Ska bli spännande att se vad det är för några krabater som har bott i min mage ett tag nu. Jag vet iallafall att de kommer vara gudomligt vackra och snälla. Vad skulle de annars kunna bli med mig som mamma liksom?!

//Siri